CharlesBerglund

Najs! Jag lyckades få tag på en biljett till metallica live in globen 2009! den 8 mars händer det, då smäller det!

Är en trogen lyssnare av Metallica, faktiskt de första bandet jag verkligen fastnade för. Dem som alltid har sin plats i min Ipod, samtidigt som en del försvinner och kommer tillbaka. Ska bli spännande att se de än en gång, numera inomhus och sittande. Jag och Mackan köade inte allt för länge, 1,5 timme närmare bestämt köade vi vid globen.

Där hade ett antal nördar sovit över i kalla natten. Vi glider in ett par timmar innan, vi fick inga ståplatser, men det var najs endå :) bästa sittplatserna man kan få fick vi, den du! Har en biljett över till den som önskar köpa den.

1300kr eller högstbjudande kostar den!  Sektion a8 ( i mitten på långsida framför scenen).

Fett najs!

Jahapp, jag öppnar ögonen, sängen är varm o god, skönt. Men jag slås av att min näsa nästan är igenmurad, nahepp. Inte frisk idag heller, och hostar gör jag också, sådär kort och konsist, jag stiger upp, går och slår en båge. När jag står där och siktar känner jag mig jätte törstig. Ett stort glas juice skulle sitta fint, sagt och gjort, jag går till kylskopet. Hittar lite juice, annanas och kokos, Gott! Sveper hela glaset i ett och går tillbaka till sängen. Sätter på tv:n och somnar om. God Dag allesammans!

Jag är sjuk och det är inte mycket mer med det!

Palla vara sjuk!

Såå var det helt plötsligt tisdag igen, måndag flög förbi som ett flygplan påväg till bromma flygplats. Hoppas ni haft en bra helg, det har jag. Alledes udnerbar har den varit, jag var på konsert och dansade så scenen nästan rasade, det var de schweiziska bandet Chic and the tramp och de tre svenska banden Stay ali, DATABAS samt Solosynthduon. De spelar electro när den är väldigt abstrakt. Härlig att dansa till!

Alla goes flipp och det är härligt o se, förutom äckelfjortisarna som fortsatte kolla snett på allt o alla...tråkigt för dom. Vi andra hade skojj hur som helst.

Annars helt sjukt bra spelning på kafé44. Måste jag göra om, hade verkligen ASKUL. Tack till Nina som bjöd dit mig!

Det var min härliga fredag, Var tvungen att åka hem för tidigt då jag skulle upp halv fyra på morgonen för att åka till karlskoga och köra radiostyrd bil. Det var Mellansvenska Elbilscupens första deltvävling i Bofors som ägde rum. Jag åkte dit för att lära mig att köra inomhus som jag aldrig förr gjort, en helt annan skola om man säger så...Det visa sig att det var min grejj och jag vann hela rejset. Oväntat men sjukt skojj! Är lite stolt över mig själv, finns lite talang i mig hur som helst.

Sen sov jag resten av helgen...sköööönt

Hmm, tar tebax förra inlägget, var långt ner i mina innersta tankar och tänkte lite, de var väll något som inte stod rätt till där nere i avgrunden. Men efter en liten tupplur är jag som ny, eller nått.

Imorrn blir en bra dag, det blir det, det måste det bli.

Ha det så bra tillsvidare, blåggen och ni som läser!

Jag är trasig, det är jag. Hejdå.

Ush, bloggar är inte bra, de speglar hur man mår.

Bloggen - Skriftens spegel

Hmmm...allt är öppet nu, lika öppet som när dörrarna öppnas när tunnelbanan precis bromsat in och människor forsar ut och in för att sedan åka vidare hem, till sitt jobb, älskare, möte, för att handla, till en vän. Tja, u name it.. Jag harvar helt enkelt lite i mörker, vet inte vad som står runt hörnet. Men jag gillar det, det känns som att snart händer det. Vad vet jag inte men jag vet att de kommer hända nått. Men nog känns det som att det är något positivt.

För nånting måste ju hända eller hur? Någonting!

Målet är öppet, de är bara skjuta!

lite funderingar, förstå eller fundera.

Kollade in Herr Barack Obamas lilla tal i berlin och jag tror på han, han verkar vara en bra kille. Det blir nog han som leder landet på andra sidan pölen och indirekt Sverige och alla andra länder i europa och världen. Kanske inte Kina och Ryssland, men hur som helst.

Nu vet ni vart ni läste de först!

....Man kanske ska bli industridesigner endå, eller? Eller vad ska man syssla med tills man dör? Bra fråga såhär 3 minuter till midnatt. Har inget o skriva om riktigt, men jag skriver endå, styrt upp en liten modell i 3d nu under ett par kvällar. Får nog lärarna att gå igång skulle jag tro, bra det.

Annars upptäckte jag att den där glassen, magnum strawberry white e fin, smakar najs!  Förresten. Det var fint väder idag, ja tillomed glajjorna åkte på, rånajs!

Tid att sova nu. Godnatt ni som läser, ja gillar er! *Blink**Blink* speciellt du!

Hmm, undrar lite vart världen är påväg. Vissa saker tycker jag borde få vara just vad det är, som barnfilmer. Det ska inte va en massa sex och droger och politik med politiska budskap om de och de . Var på bio med min kära familj och såg "wallie", en historia om en robot som jobbar på jorden som är en enda stor soptipp. Endast wallie och ett gäng kackerlackor bor där.

Alla människor har flytt jorden och bor på stora skepp i rymden. De har bott där i 700 år och är tjocka som michelingubbar allihop. Bensköra är de också, de blir man i rymden. Wallies uppgift är att rädda jorden och nån robot kommer ner från de här skeppet och lyckas hitta en blomma som annars inte funnits på 700 år. Wallie och roboten som är en tjejrobot träffas och lyckas ta sig till skeppet och de får människorna att åka tillbaka till jorden igen där människorna ska bygga upp den igen efter 700 år.

Detta var handlingen på en grymt bra animerad barnfilm, de sa ingenting under filmen i stort sett förutom lite blipblip och koncentrerade robotord. Bland de sämsta filmerna jag någonsin sett på handlingen. Budskapet är så ickebarnfilm det kan bli, det är en ren skrämselrulle över vad som kan hända om vi inte tar hand om jorden, nog är det viktigt, men lilla william 4 år tänker väll inte på det? In med lite Superhjältarna, Hitta nemo, eller Madagaskar istället. Miljödebatt kan vi snacka om någonannanstans. Låt barn vara barn säger jag. Kul om Nalle Puh skulle börja jobba som sopgubbe eller om Björnes Magasin skulle handla om sopsortering, trååkigt...

Än en gång hände denna kväll en sak värd att nämna på min hemväg. Kvällen ägnade jag åt att gå på bio med Marvin och Sebbe Plenker, vi såg Tropical Nation, skitrulle om jag ska vara ärlig, helt ok på bio, men jag skulle zappat om den gått på TV. Nog om det...

....så när jag klivit av tuben för att gå de 800 meterna hem, under en vägbro, förbi en pendeltågstation/tunnel under spåret för att sedan gå förbi ett dåligt upplyst bostadsbygge (näst intill kolsvart). Sedan väntar en liten backe där man passerar jehovas vittne för att sedan gå upp mot backen som ger filipstadsbacken sitt namn.

Paralellt med den branta backen finns en paralell gångväg där man kan gå, men ingen har gått där de senaste åren jag bott där (7 år ungefär). Förutom Farstas Scoutkår en gång i månaden och lite knarkare då o då när de faller dem in. På senare tid har den här vägen varit en gångväg då de håller på bygger om där den befintliga var förut, men den är oupplyst och ingen väg jag går på en höstkväll.

Så idag när jag gick på den oupplysta byggarbetsplatsen ser jag en man komma kutandes nerför den oupplysta backen, han springer som om ett monster jagar honom, Han bara uppstår från mörkret och en isande känsla av räsla går längs min ryggrad. Han är klädd i endast en t-shirt upptill med ett tryck av USA´s flagga på och jeans och skor nedtill och jag fattar misstanke när han springer för kung och fosterland. Jag ploppar ut mina hörlurar och kolla efter honom, men han försvinner springande i mörkret och jag går vidare. En smula rädd men endå balanserad. Jag börjar gå upp för Filipstadsbackens brantaste backe som leder till min port. Hör ett ljud från en bil, lastbil. underligt, den står på tomgång. Mycket väl står en minivan där på den oupplysta vägen med heljusen på som lyser upp den mörka skogen så att skuggorna dansar i blåsten.

Genast börjar jag spinna på någon bakgrund med att mannen sprang som en dåre. sprang han ifrån bilen? Kan inte låta bli att bli lite rädd igen, men som tur är är det bara 25 meter kvar till den trygga porten som leder till mitt hem.

Så kan de gå.

Nu ska jag berätta en historia som hände mig så sent som förra fredagen när jag var påväg hem till farsta strand, klockan var alltså runt tre på morgonen och man kan väll säga att jag var räddaren i nöden denna natt/morgon.

En Vardagshjälte

Nolltre nollnoll, lördag morgon på en bänk vid skanstulls tunnelbanestation. Sex minuter kvar tills tåget mot Farsta Strand ska ankomma.”The show must go on” i min Ipod, Queen. Efter en trevlig kväll med lite vattenpipa och umgänge med kära vänner känner jag mig glad. En aning trött kanske, men man ska inte klaga, brukar jag tänka. Medan Herr Mercury sjunger med sin stämma blickar jag tomt mot reklamskyltarna på skanstulls väggar.

 

Jag sneglar till höger och en man kommer gåendes mot mig, runt en och åttio lång, blont hår, skinnjacka. Trettioårsåldern skulle jag tippa på, tanig kropp, vanlig medelsvensson skulle jag kalla honom. Iakttar honom en stund när han kommer gåendes. Han slår sig ner på samma bänk som jag sitter på. Han blickar mot mig och säger något, men jag hör inget. Jag tar av mina lurar. ”Ikväll har jag varit med folk som drar in hundra papp i månaden”. Han forsätter, ”en sak ska du veta unge man, du har säkert idéer” Jag nickar instämmande. ”De människorna jag träffade ikväll har satt dina idéer i bruk och tjänar storkovan”. ”Jaha” säger jag. ”Men jag ser det på dig, unge man, du har det där”. ”Tack”, jag tänker inte på vad han pratar om. Han fortsätter mala på med sitt fyllesnack och jag stänger av, lyssnar med ett öra och instämmer, säger; ”ja”, ”precis” och ”jo men de är ju så”. Så rullar tåget mot Farsta Strand in på perrongen och jag slår mig ned bredvid en gammal man. Den pratglade följer efter mig. ”Vart bor du?” frågar jag med en irriterad underton. ”Västerhaninge” säger han glatt. ”Men då är du på fel tåg ju” . ”Min flickvän bor i Farsta” säger han och ler, jag suckar för mig själv och kollar överallt förutom på den pratglade.

 

Jag ser en tjej strax över tjugo ringla in i vagnen. Mitt undermedvetna kollar in tjejen samtidigt som snubben jag träffade vid bänken svamlar vidare om gud vet vad. Jag iakttar tjejen två tre rader bort, en lång och smal tjej med brunt axellångt hår. Hon bär en knäkort kjol med hög midja, vit skjorta med uppknäppta knappar kring urringningen och en tunn kavaj. På det bär hon också en svart kappa. I handen har hon en liten handväska. Jag uppfattar att hon är berusad och verkar andfådd där hon sitter, plötsligt ramlar hon ner på tunnelbanegolvet där en tappad öl har bildat ett flodsystem på golvet. Odören i vagnen skvallrar om att det är fredagskväll.

 

Plötsligt börjar hon andas snabbt, näst intill att hyperventilera. Jag flyger upp mot henne och frågar henne vad som är fel. ”Knäpp upp min bh!” säger hon mellan hennes snabba andningar. Jag tittar på hennes bh, en svart bh med en liten rosa rosett i mitten. ”Hjälp mig jag kan inte andas! Jag har astma!” stönar hon fram i falsett medans hon kämpar för att andas. Jag ropar på hjälp, ett ungt par kommer fram och hjälper mig att klä av henne ytterkläderna. Tillsammans lyckas vi knäppa upp hennes bh som sitter hårt åt kring hennes bröstkorg. Hon får panik och ställer sig upp och kippar efter luft, hon rör sig som om hela hennes kropp krampar. ”min medicin! En grön burk, väskan!” säger hon i närmast chockat tillstånd. Hennes handväska slår i samma stund i golvet och mynt, smink, plånbok o mobiltelefon flyger ut på tunnelbanans golv. Snabbt är jag nere på mina bara knän i jakt på hennes gröna medicin. Samtidigt lyckas tjejen i det unga paret få tag på hennes pojkvän genom tjejens mobiltelefon som ligger på tunnelbanegolvet.

 

Jag letar desperat och blir allt mer orolig, snabbt får jag en tanke på om jag ska ringa en ambulans när jag inte finner någon grön liten burk som hon svamlar om. ”Ska jag ringa en ambulans?” frågar jag henne. ”Nej! Nej! Ingen polis, ingen ambulans!”, samtidigt som hon säger det inser att hon inte vill ha med någon social hjälp att göra. Hennes chocktillstånd dämpas lite och hon blir plötsligt förhållandevis nykter, vaknar upp ur chocken näst intill.  Hon kollar på mig, på det unga paret.”Vad snälla ni är mot mig!”, ”Varför är du så snäll?” ”Jag förstår inte varför du är så snäll!”. ”Jag vill dig bara väl”, säger jag lugnt. ”Men varför är du så snäll? Utnyttjar du mig?” ”Nej, varför skulle jag göra det?” frågar jag henne, får inget svar.”Vart kommer du ifrån? Frågar hon med sin något östeuropeiska dialekt, hennes svenska är bra, något bruten, men kan inte sätta fingret på vilket land hon kommer ifrån. Jag ser henne i ögonen, de är frånvarande och ofokuserade. ”Jag är halvbrasiliansk, italiensk, jude och kvartssvensk. Jag har bott i Ryssland, Estland, Lettland, Vitryssland och Polen. Nu har jag bott här i Sverige i två år.

 

Hon ramlar nästan ner på tågets golv igen och jag som nu sitter mittemot henne drar upp henne igen. Hon är fortfarande i chocktillstånd, jag omfamnar henne och smeker henne över kinden. ”Det är lugnt, du är i trygga händer nu, ta det bara lugnt så löser vi det här”. Hon ser mig i ögonen och ler. Jag känner att jag har kontroll på situationen och kan lugna mig för ett ögonblick.

 

Hon har svårt att uttrycka sin tacksamhet mot mig. Jag erbjuder mig att följa med henne till hennes pojkvän som vi skulle möta upp vid tågstationen. Hon är mycket skeptiskt till mitt förslag, men jag kan inte lämna en astmatisk kvinna klockan tre på morgonen helt ensam. Bestämmer mig för att följa henne till trygga händer mot hennes vilja men för hennes eget bästa.

 

Hon är fortfarande i chocktillstånd och är nu lite frånvarande, alkoholen skvallrar när vi går av vid Farsta Centrums tunnelbanestation, jag håller om henne så hon inte snubblar. En man med ryggen riktad mot oss står och vinglar med händerna på sina knäskålar och framåthukad som om han ska spy i vilket skede som helst. Vi befinner oss fyra meter ifrån honom när han lägger en kaskadspya på perrongen, efter att han lagt sin middag på betonggolvet rammar han mig och henne. Hon skriker av rädsla och hennes chock gör sig påmind igen. Jag tacklar bort honom och vi går vidare mot utgången där en kille i tjugoårsåldern presenterar sig så som Oskar. ”Tack som fan grabben, du har räddat livet på min flickvän, du ska ha så jävla mycket tack”, han kramar om mig. Hans flickvän som jag inte vet namnet på kramar om mig och tackar mig med hela sitt hjärta. ”Vill du ha pengar? Hur ska du komma hem? ”Här! Ta mina pengar” säger hon. ”Nej det är lugnt” får jag ur mig och inser inte riktigt att jag nyss kanske räddat livet på henne. Vi skiljs åt och jag knallar hem.

Min enda tanke är; vad skulle hänt om ingen hjälpt henne?

 

Någon sa att tvåan är det värsta året i gymnasiet, inte på DG. Känns som att vi har mer håltimmar än ickehåltimmar....

Det ställs in lite hejvilt så nu har vi 4 dagars ledighet, äre inte härligt?

Jag har ont i halsen, varför? jo därför att det är höst, någon sa att de var mysigt med höst, bullshit.

Om sisådär 8 månader är det en tendens till sommar igen. Deppigt värre. Gasa lite extra vid rödljuset så vi också får lite värme här uppe nån gång.

Det är augusti och allt vad man kan kalla semester är över, en ledig dag är inte riktigt ledig längre. Även om man är ledig ligger den och lurar där som en krokodil i everglades, man är på sin vakt. Tänker på analysen,på de där jätte projektet på snyggingen i trean eller liknande.... de är körigt, som ett jobb nästan.

Sen blir man trött av att gå till skolan, inte fysiskt, fysiskt är de som att ta en promenad i stan. Men psykiskt blir man trött så man inte pallar göra något. Det är konstigt det där med skolan. Men det är inte så lång tid kvar, max 4 år till i skolan. Sen ska jag hitta på något riktigt bra som jag kan leva på, leva livet på helt enkelt. Så får det bli.

 

Såå var denna härliga långa helg över, hunnit med en hel del faktiskt. Fredag Började med en helt vanlig skoldag med håltimmar överallt. Hade inga planer men hänkade på brillman marcus och lirade lite Battle Field2 på "zkillz". Töntigt namn, töntigt sunkigt ställe också.... Datorspelande är inte min grejj alltså. Slog hur som haver ihjäl ett par timmar av min fredag där, sedan bar det till söder för att möta mina kära vänner Mackan, Isak, Adam, Fille, Mattias, Victor P och så Hannes. Vi tänkte dra till långholmen o chilla lite. Adam hade fixat virket och de bar till långholmen. Väl där var de hur mycket folks som helst.

Kul, vi blev inte ensamma. Det ryktades om nån nollningsfest, men de var nog just bara ett rykte. Hur som haver vare fett najs hela kvällen. Undrar bara var hon tog vägen, tjejen med piercing mellan pattarna, Sofia hette hon, heting där.

Men så försvann hon i vimlet. runt 03:00 drog vi hem till mackan, han hade druckit lite väl mycket och mådde väl sådär...Han chillade på toan klockan 4 på morronen. Säger väll en del...

Sen vart de lördag och jag sov mest hela dagen....

Söndag vart det en dag på green hill med lite radiobilsköra. Gick fint....

Sen var de måndag och jag ville knega lite, men de fick jag inte, sen är det den 25 idag (måndag). Drog in ens väng till staden och shoppade lite, skulle bara ha en deo, men kom hem med två stjortor ett par jeans, deon och lite pennor. Naajs.

NU ska jag sova, hare så bra alla tillsvidare, du också Sofia, med piercing mellan brösten.

Så har skolan börjat igen och de känns bra. Riktigt najs o träffa alla folks igen, det känns som att tvåan kommer bli analysens år, året då man analyserar, granskar och är sjukt noga. Då får man MVG, mycket spännande, men nog känns de som att vi kommer ha lite för mycket att göra.

Skriver inte många rader här, men ändå är de nåra som e inne o läser, Vilka är ni? Känner jag er? Eller kom ni fel? Skriv gärna en liten rad.

Tillsvidare, hare så bra...

Så har vi varit i florida i 8 dagar, man kan väll säga att vi slagit oss till ro, badat in poolen, fisit in sängarna och lärt oss området, litegrann iallafall.

Riktigt härligt ställe det här, jag förstår att man inte vet nått om omvärlden om man bor här, det är ju allmänt känt att folk tycker att amerikaner är lite obildade. Det är lite som en värld i världen här, ,är simmar man lugnt, det är en dag imorgon också om man säger så. De flesta här är allmänt trevliga, lite syster and brother-känsla över de hela, spelar ingen roll om man aldrig sett varandra. Man är vänner endå. Inte som bajsnödiga stockholm där folk är ganska otrevliga mot varandra i allmänhet, man armbågar sig fram. Här är man go och mysig, det gillar jag.

Sen inser man hur litet Sverige är i alla lägen.  Det är större utbud här överlag, allt är billigare. Känns smått komiskt att man kan betala så mycket som vi gör för saker i Sverige när det finns för halva priset här. En riktigt dyr tröja går på 100 dollar med vissa undantag, det är 600 spänn och då drar man sig. Ett par scyssta sneakers går på 50-70 dollar... ASnajs. Men så finns det mycket skit också, här är det osorterat, allt säljs, på gott och ont. Mest gott.

Jaja, nog om det, imorrn ska vi till Everglades, hoppas vi ser en krokodil, skulle vara najs och få se en sån där han hör hemma.

Sålänge, tare lugnt hemma i Sweden.

Stilla tanke, Sverige är en fis i rymden jämfört med miami. Allt e större här, säger man två kulglassar får man fyra, det är alltid plusmeny på donken och här kan man inte stava till miljöbil. allting är helt enkelt lite större här. Man gör som man önskar. Livet är för kort för att snåla in på, här njuter man. Gillar mentaliteten, den är najs.

Annars är det najs här, de är lugnt, varje morgon har börjat med ett hällregn, vi snackar spöregn big time för att sedan som kranen stängas av och bytas mot tryckande värme. Är det inte härligt. Hit måste man åka, man bara måste åka hit, känna känslan!