Rädsla på hemvägen
Än en gång hände denna kväll en sak värd att nämna på min hemväg. Kvällen ägnade jag åt att gå på bio med Marvin och Sebbe Plenker, vi såg Tropical Nation, skitrulle om jag ska vara ärlig, helt ok på bio, men jag skulle zappat om den gått på TV. Nog om det...
....så när jag klivit av tuben för att gå de 800 meterna hem, under en vägbro, förbi en pendeltågstation/tunnel under spåret för att sedan gå förbi ett dåligt upplyst bostadsbygge (näst intill kolsvart). Sedan väntar en liten backe där man passerar jehovas vittne för att sedan gå upp mot backen som ger filipstadsbacken sitt namn.
Paralellt med den branta backen finns en paralell gångväg där man kan gå, men ingen har gått där de senaste åren jag bott där (7 år ungefär). Förutom Farstas Scoutkår en gång i månaden och lite knarkare då o då när de faller dem in. På senare tid har den här vägen varit en gångväg då de håller på bygger om där den befintliga var förut, men den är oupplyst och ingen väg jag går på en höstkväll.
Så idag när jag gick på den oupplysta byggarbetsplatsen ser jag en man komma kutandes nerför den oupplysta backen, han springer som om ett monster jagar honom, Han bara uppstår från mörkret och en isande känsla av räsla går längs min ryggrad. Han är klädd i endast en t-shirt upptill med ett tryck av USA´s flagga på och jeans och skor nedtill och jag fattar misstanke när han springer för kung och fosterland. Jag ploppar ut mina hörlurar och kolla efter honom, men han försvinner springande i mörkret och jag går vidare. En smula rädd men endå balanserad. Jag börjar gå upp för Filipstadsbackens brantaste backe som leder till min port. Hör ett ljud från en bil, lastbil. underligt, den står på tomgång. Mycket väl står en minivan där på den oupplysta vägen med heljusen på som lyser upp den mörka skogen så att skuggorna dansar i blåsten.
Genast börjar jag spinna på någon bakgrund med att mannen sprang som en dåre. sprang han ifrån bilen? Kan inte låta bli att bli lite rädd igen, men som tur är är det bara 25 meter kvar till den trygga porten som leder till mitt hem.
Så kan de gå.
....så när jag klivit av tuben för att gå de 800 meterna hem, under en vägbro, förbi en pendeltågstation/tunnel under spåret för att sedan gå förbi ett dåligt upplyst bostadsbygge (näst intill kolsvart). Sedan väntar en liten backe där man passerar jehovas vittne för att sedan gå upp mot backen som ger filipstadsbacken sitt namn.
Paralellt med den branta backen finns en paralell gångväg där man kan gå, men ingen har gått där de senaste åren jag bott där (7 år ungefär). Förutom Farstas Scoutkår en gång i månaden och lite knarkare då o då när de faller dem in. På senare tid har den här vägen varit en gångväg då de håller på bygger om där den befintliga var förut, men den är oupplyst och ingen väg jag går på en höstkväll.
Så idag när jag gick på den oupplysta byggarbetsplatsen ser jag en man komma kutandes nerför den oupplysta backen, han springer som om ett monster jagar honom, Han bara uppstår från mörkret och en isande känsla av räsla går längs min ryggrad. Han är klädd i endast en t-shirt upptill med ett tryck av USA´s flagga på och jeans och skor nedtill och jag fattar misstanke när han springer för kung och fosterland. Jag ploppar ut mina hörlurar och kolla efter honom, men han försvinner springande i mörkret och jag går vidare. En smula rädd men endå balanserad. Jag börjar gå upp för Filipstadsbackens brantaste backe som leder till min port. Hör ett ljud från en bil, lastbil. underligt, den står på tomgång. Mycket väl står en minivan där på den oupplysta vägen med heljusen på som lyser upp den mörka skogen så att skuggorna dansar i blåsten.
Genast börjar jag spinna på någon bakgrund med att mannen sprang som en dåre. sprang han ifrån bilen? Kan inte låta bli att bli lite rädd igen, men som tur är är det bara 25 meter kvar till den trygga porten som leder till mitt hem.
Så kan de gå.
Kommentarer
Trackback
