CharlesBerglund

Jahopp så var det söndag, ännu en helg har snart passerat mitt liv.

Igår gick jag på bio med Marcus, Isak, Filip, Joakim och Järn-Adam. Vi såg Indiana Jones och kristallskallens förbannelse elller vad den kallades.

Sämsta filmen jag sett, Darling var bättre. Jag skojar inte! De letade efter något de inte visste vad det var. Men så hittade  de dom letade efter och den flög iväg. Det var ett stort tefat. Jättekonstigt och man fattade ingenting. Nada, de snackade i gåtor, drog massa konstiga historiska teorier. Allmänt flumm. Lägg ner Indiana Jones. Bort, radera, utplåna.

Så var det ju Schlager också, hela stan var typ tom. Kändes lustigt. Scräck-ödlan Perelli gick inte hem i öst. Inte så oväntat om man tänker efter lite.

Nu måste jag plugga lite, om jag pallar alltså.

Ha en fortsatt trevlig helg nu så hörs vi.

Förresten har tagit bort krullet, ser ut som en ovässad penna i huvet, eller ett ollon med hår på. Jaja hej hej...

Idag var jag som sagt på min gamla skola en sväng och hej vad mycket nostalgi, det kändes som att det var 2007 igen. Betygen var i princip satta och man drog mest runt och väntade på att balen och skolavslutningen skulle ske. Man ville bara bort, samtidigt som att det kändes som att kommande hösten bara var ett stort hål, ett mörker, något oförutsägbart. Samtidigt lite spännande.

Så idag träffade jag min gamla mentor och tja, tiden stod stilla, katarina kyrka stod kvar, skolgården var sig lik förutom den där lekställningen mitt på skolgården. Och mentor Niclas var lika stressad som vanligt. Livet som lärare på Lestradska hade tagit ut sin rätt och satt sig på på honom. Han såg gammal ut. Rynkig och  trött.

Och så människorna, de gamla klasskamraterna var kvar, 8:orna hade blivit 9:or, stora. Men samtidigt så små. Sådär är det, livet går vidare. Tillbaka till verkligheten igen och den är så mycket roligare än de som varit, även om de var najs den tiden.

C

Rånajs! morsan kom hem med  Jens Lapidus nya bok "ALDRIG FUCKA UPP".

Aldrig varit nån bokslukare, men när sommaren knackar på så sitter alltid en god bok fint. Hans förra bok, snabba cash var ju ruggit bra. Inte så djup, men lättläst och spännande, riktigt bra driv i den, man fastnar liksom.

Ska läsa den, sen får vi se vad man tycker, ris eller ros. Han e ju ganska ny som författare, sååå det visar sig.

Undra om JW fortfarande kränger koks... ?

tillsvidare, simma lugnt.

C

Idag är det fredag, fredag är oftast en bra dag, jamenar det betyder ju att de är helg sista dagen på veckan. Najs!

Trotts inga lektioner på schemat drog jag till skolan för att göra klart min lampmodell till utställningen om ett par veckor. Gick ju fint, runt halv två stack jag därifrån och besökte min gamla skola faktiskt. Inte satt min fot där på ett helt år så ett besök  satt fint.  Träffade några gamla vänner, hälsade på min förra mentor som blivit lite rynkigare, annars var det som vanligt på  Lestradska som den hette på min tid (numera vittra på söder).

Jag, Isak, Fille, Hannes och några andra lirare drog till ett internetcafé, markoolios "playz".

Inte satt min fot därsedan i september, vart glad när jag fick veta att jag fixat ett konto där och hade 4 timmar att lira. Hade jag glömt bort helt. som av en slump mötte vi Adam och Joe med skolkamrater sittandes där o lira nått spel. Vi satt där ett par timmar och spela lite. Var skojj faktiskt, glömt att de kan va skojj med datorspel ibland.

Och nu sitter jag här och tare lugnt.

Hej då! kanske skriver jag någon rad lite senare eller en annan dag, tills dess, får ni hare så bra. Kära läsare.

Klockan är 1 på natten, jag borde sova och inte sitta i rhino (3d program) och dra ihop material o produkt-kursen, måste bli av med den bränande ig-varningen, den är som nageltrång. Gör sig ständigt närvarande, men man kan leva med det. Hur som haver, snart är den klar, och jag får krypa ner i min kära säng.

Vad ska vi kalla den här bloggen då? Bettan? Nää får fundera lite, sova på det som man säger.

Gonatt!

Okej, ny blogg o allt, så lite fakta om lilla jag sitter ju inte fel, eller vad säger ni?

Jo såhär är det. Jag heter ju då Charles Berglund, för den trogne Djurgåren ringer säkert flera klockor då en legend i DIF går under samma namn. Nog om honom, nu ere jag det handlar om. Så vem är jag då?

Jo fyllde nästan exakt en månad sen hela 17 år den 20 april faktiskt. Och vad sysslar jag med på dagarna då?

Bor då i Farsta, en liten förort 8 kilometer från stockholms innersta klaff. Här bor jag, men min kära familj, Mamma Mariella, pappa Christer, syster Laura och lillebror James.

Som alla andra 17 åringar diggar ja o umgås med mina kära vänner, chilla lite, skola mig, även om de e jobbigt då o då....

tja vad mer ska man berätta, de kommer helt enkelt ! håller lite på det, bara för att skapa lite spänning hära. eller nått sånt.

Hej sålänge..............

Okej, idag är det en stor dag. Närmast historisk, dagen då jag Charles Challe Berglund börjar blogga!

Här kommer det skrivas om allt och inget, saker värt att nämna, kanske en och annan historia från livet som challe berglund! Häng med, ni kommer inte bli besvikna !