CharlesBerglund

Nämen hej, tjabba tjena hallå på er, hallådär köp blåbär, oj nu spåra ja ur.

Efter att lirat 2-2 mot hammersta...jao, med korpen så var jag lite smått besviken, vi lira mot nåra yallas, de sa "jao" efter varje mening.
"ey! simón! jag e här asså, passa, jao!".

Hela matchen dök de upp, dessa "jao". Detta år tvåtusennio, sjukt om ni frågar mig, fast ute i gettot står väll tiden stilla kanske.

Jaja, vi spela 2-2 mot jaolaget, dåligt jag vet, men men vi är ju inte heller några stjärnor så va kan man förvänta sig.

Så denna dag var det väldigt varmt, rånajs, dum som jag var struntade jag att ta på mig en tröja så jag drog till matchen i t-shirt, turen slog in och solen försvann, det var kyligt på hemvägen, sen hände det. Ståendes och tänkandes på de ena o de andra på slussens perrong väntar jag på tåget som ja missa precis innan, lyssnar lite på den där maggio när hon sjunger med sin stämma, fryser gör ja också, men biter ihop.

Så kommer tåget, jag knallar in och se man på där ligger det en såndär adidas tracktop, grön, helt ensam. Jag kollar på den först, ignorerar den, men sätter mig breved den. Kollar mig omkring, kusten är klar, sniffar lite på den, luktar nytvättad. Funderar om ja ska ta den, klämmer lite. Jovars den e grön, och skön.

Så i höjd med farsta strand tar ja den, provar den, sitter fint. Helt sjukt, en tröja sänd från ovan. Jag tar den och går hem. Så då var jag en tröja rikare, kul! Kanske finns någon man kan kalla gud endå....